Slutpunkt - och början på något nytt

Det har varit en aktiv och innehållsrik senhöst och vinter med Digitala Skollyftet. Veckorna har fyllts med inspirationsföreläsningar och av aktiviteter från deltagarna på bloggar, i Facebook-grupper och på Twitter, i tweets märkta #digiskol.

5 februari hölls en avslutande hangout på Google+. Tre av initiativtagarna och några badgeinnehavare reflekterade under en dryg timme tillsammans kring sina upplevelser och erfarenheter.

Nu sätter Stefan Pålsson punkt med några avslutande betraktelser som både ser tillbaka och blickar framåt.

Det kollegiala lärandet är en grundläggande byggsten

En viktig poäng med Digitala Skollyftet är att fler personer från de yrkesgrupper som finns i skolans värld verkligen har fått uppleva kraften i det kollegiala samarbetet. Det handlar om att lära av andra, att dela med sig av insikter och erfarenheter, att samtala, diskutera, att lösa problem, och så vidare. De som tidigare känt sig ensamma i sitt arbete med att utveckla undervisningen, har nu fått ett sammanhang som gör det enklare att ta nya steg framåt.

Den nyazeeländske pedagogikprofessorn Helen Timperley ägnar sin forskning åt lärares yrkesmässiga lärande och utveckling. Hon menar att det ingår i yrket att vara öppen med sitt lärande och att kontinuerligt lära av varandra. Med andra är det kollegiala lärandet en grundläggande byggsten i arbetet med att utveckla skolans undervisning. Det gäller att diskutera, att hitta möjliga ingångar, att prova idéer och tankar i verkligheten och att diskutera vidare. Tillsammans kan lärare hitta nya vägar att utveckla undervisningen och elevernas lärande.

En utvidgning av själva kursbegreppet

Planerna på Digitala Skollyftet växte gradvis fram under förra året, i diskussionerna kring nästa steg för Skollyftet. Tanken var att underlätta för fler i skolans värld att hitta till Skollyftet och det utvidgade kollegiet. En grundläggande utgångspunkt var att lärare, skolbibliotekarier och andra yrkesgrupper inte skulle stå vid sidan av och få villkor och innehåll förklarat för sig. Istället skulle de själva ansvara för sin planering, sätta sina egna kursmål och tillsammans försöka bygga bestående nätverk för sitt gemensamma lärande.

Digitala Skollyftet har inte varit någon traditionell fortbildningskurs. Precis som det sägs i underrubriken, har det rört sig om en utvidgning av själva kursbegreppet. Precis som jag konstaterade efter de första tre veckorna, fungerar initialförkortningen MOOC bra som etikett. Här står dock 'C' snarare för 'Community' än 'Course' - ungefär som en studiecirkel i en digital miljö, med dess förutsättningar och möjligheter.

Digitala Skollyftets badge är ett komplement till formella kvalifikationer som kursintyg och högskolepoäng. Den som är kvalificerad till Digitala Skollyftets badge kan kommunicera, lära och skapa kunskap tillsammans med andra i en icke-hierarkisk anda av “sharing is caring” - och investerar dessa kunskaper tillbaka i det gemensamma lärandet. Alla som uppfyllt kriterierna och fått en badge kan bedöma andras ansökningar och analysera om de kriterier som gäller har uppfyllts. Peer-to-peer är den röda tråden rakt igenom.

Just nu har 47 av deltagarna kvalificerat sig för Digitala Skollyftets badge, vilket kanske kan tyckas lite med tanke på att mer än 1600 anmälde sig. Antalet kan dock komma att växa med tiden, eftersom det inte finns något angivet slutdatum. Så länge någon vill ge återkoppling och bedöma ansökningarna, kommer utdelningen av Digitala Skollyftets badge att fortsätta.

Dela-kulturen sprider sig 

Men antalet utdelningar av Digitala Skollyftets badge är inte det främsta måttet på om arrangemanget lyckats. När det gemensamma lärandet står i centrum, förändras även måtten. Därför är det kanske mest värdefulla att dela-kulturen i sociala medier nu börjar sprida sig över landet. Det handlar förstås inte enbart om att kommunicera och samarbeta på nätet. Öppna och samarbetsinriktade mötesplatser “i den köttsliga världen” bidrar på samma sätt till att föra utvecklingen vidare.

Det är ett gott tecken att #skolchatt, Skollyftets initiativ för att få igång regelbundna samtal om skolan på Twitter, fått ett antal efterföljare sedan 2011. Hit hör bland andra #fbchatt (folkbildning), #fpchatt (fritidspedagoger), #fskchatt (förskolan) och #rektorschatt. Edcamp, Pedagogisk pub, Readmeet och Teachmeet är några exempel på mötesplatser utanför nätet som etablerats de senaste tre, fyra åren.

I USA startade #edchat, en av föregångarna till #skolchatt, för fem år sedan. Även här har det uppstått en rik flora av hashtaggar, informella möten och samarbeten, på och utanför nätet. Det finns även mer formaliserade och politiskt initierade satsningar. Connected Educators är ett uppdrag från Office of Educational TechnologyU.S. Department of Education som genomförs av American Institutes for Research tillsammans med företag och organisationer sedan 2012. Det utgår ifrån den nationella plan för att utveckla utbildning och undervisning som presenterades 2010: Transforming American Education: Learning Powered by Technology.

Den grundläggande tanken med Connected Educators är att hjälpa lärare att knyta kontakter för samarbete och gemensam yrkesutveckling med hjälp av tjänsten edConnectr. I augusti varje år arrangeras Connected Educators Month, en kampanj som syftar till att få igång det kollegiala samarbetet i sociala medier. Här används ett peer-to-peer-baserat badge-system som erkänner och visar lärares engagemang och medverkan i det gemensamma lärandet.

I USA ligger ansvaret för skolan på delstaterna, och ett systemskifte verkar inte direkt lura runt hörnet. Det är fortfarande traditionella problemställningar och perspektiv som dominerar debatt och pedagogisk praktik.

Vad krävs för att utveckla och förnya skolan?

Ofta ropas det efter nationella strategier och satsningar, både här i Sverige och i andra länder. Men är det verkligen det som behövs för att utvecklingen ska ta fart på allvar? 2009 kom Futurelab i Storbritannien med en intressant forskningsöversikt: Overcoming the barriers to educational innovation. Här konstateras att såväl erfarenhet som forskning visar att utveckling och förnyelse av skolan sker inifrån, som ett sätt att hantera möjligheter och problem på en lokal nivå.

Mer systemövergripande, nationella förändringar kan bli möjliga genom att se till att nya idéer och arbetssätt sprids bland beslutsfattare, skolledare och lärare. En nationell plan räcker alltså inte för att sätta bollen i rullning. Det krävs fungerande lösningar som kan överskrida strukturella hinder och övervinna motstånd mot förändringar. Skolan måste därför bli en lärande organisation på den lokala nivån, öppen för utveckling och förändring.

Digitala Skollyftet har bidragit till att stärka de kollaborativa nätverken bland lärare, i och utanför de sociala medierna. Men är snöbollseffekten igång nu? Krävs det något mer för att skolans vardag ska förändras i linje med den digitala samhällsförändring som blir allt tydligare? Vad skulle till exempel en fortsättning på Digitala Skollyftet kunna leda till?

Skollyftet

Anna Kaya – @Anna_Kaya
Gunnel Thydell – @GunnelThydell
Sara Mörtsell – @SaraMrtsell
Per Falk – @perfal

redaktion.skollyftet@gmail.com

Inloggning administratör

Då sajten är helt öppen och publik gäller endast denna inloggning för administratörer. Deltagare ska alltså inte logga in.

SKOLLYFTET

Kontakta oss

Skollyftets redaktion

Anna Kaya – @Anna_Kaya
Gunnel Thydell – @GunnelThydell
Sara Mörtsell – @SaraMrtsell
Per Falk – @perfal

redaktion.skollyftet@gmail.com

Frågor kring tekniken på webbplatsen

Micke Kring – @mickekring
jag@mickekring.se